Får vi lov att presentera Frida Weidemar – 2025 års profilryttare!
Jag heter Frida Weidemar och tävlar i hoppning med min häst Machiavelli v/d Rostal, ”Mackan”.
Foto: Grondahlfoto
Största delen av mitt liv har jag bott på en hästgård utanför Kalmar som mina föräldrar äger, nyligen fick jag och min sambo bygglov för en egen liten hästgård. Jag har tävlat både ponny och häst till och med 135 cm i hoppning.
Min resa med Scootboots påbörjades efter att jag fick hem Mackan, han hade dåliga hovar och tappskorna avlöste varandra med allt sämre hovar som följd. En ständig oro att hämta honom i hagen, olika typer av plast och gips för att laga det trasiga, gråtande samtal till min hovslagare som alltid ställt upp och försökt finna nya vägar, grovfoderanalayser in på detaljnivå och de flesta hovtillskott på marknaden, inget verkande funka. Något som i sin tur gjorde att vi varken kunde träna eller tävla, vi missade stora delar av de första tävlingssäsongerna vi skulle haft ihop.
Under hösten 2023 valde jag att sko av fram, då de var värst drabbade och testa barfotaboots. Fick till mig att prova en annan hovboot på marknaden som vi testade men denna var tung, otymplig och gick absolut inte att tävla i. Jag behövde hitta en bättre lösning som funkade framförallt för min häst som behövde skydd för sina hovar att läka och för att kunna träna och tävla långsiktigt. Jag är tyvärr inte en av de lyckligt lottade som har eget ridhus och möjlighet att rida barfota till större del. Vi har grusvägar med sten i skogen och grus på ridbanan.
Då kom jag i kontakt med Jennie på Scootboots som hjälpte mig prova ut boots och gav mig tips och råd i vår barfotaresa. Mackans hovar blev snabbt tillräckligt bra för att kunna börja träna och senare tävlas igen. Dessutom är bootsen smidiga att anpassa, ta på och av och göra rent och är extremt hållbara.
Under hösten 2024 började hans bakhovar bli sämre och det var nära att få tappskor även bak och jag bestämde mig då för att plocka av även dem. Jag hade avvaktat med bakhovarna för att se utvecklingen av hans framhovar, som vid den här tidpunkten var fantastisk.
Jag har aldrig ångrat beslutet av att sko av honom, Scootboots har gett honom möjlighet att läka och må bra. Vi har dessutom kommit ut på banorna och tävlat 120 cm med de utan problem. Framöver är vår målsättning att klättra i klasserna och fortsätta ha roligt tillsammans.
Vår resa har också lett till att mamma som rider western och svägerskan som rider dressyr valt att sko av sina hästar och använda Scootboots vid behov.
Inom en snar framtid planerar jag att köpa en häst till och då kommer Scootboots vara ett naturligare beslut än skor för mig.
Jag hoppas verkligen att vi med vår historia kan få ännu fler att våga sko av sina hästar och testa Scootboots. Även bland oss som tävlar på hobbynivå och inte har möjlighet att rida till större delen barfota, eller inspirera andra hästägare där ute med liknande problem som Mackans.